Folkpartisten Birgitta Olhsson ondgör sig över mitt inlägg i den utrikespoltiska debatten. Jag tog upp situationen i Palestina. Utifrån ett program som handlade om hur det är att leva som palestinier i Hebron, med förnedring, hot och fysiskt förtryck från bosättare, med hjälp av israelisk militär.
Programmet sändes i måndags kväll och handlade om Leila, en ung kvinna
som försöker bygga sitt liv där. Jag har varit i Hebron och sett hur de lever.
Jämförelsen med lägerfångvaktare som förnedrar är högst relevant. Det förtryck som palestinierna utsätts för är organiserat och "industrialiserat", syftet är naturligtvis att "etniskt rensa" områden på Västbanken som de religiöst fundamentalisitiska israelerna vill komma åt. Murbygget är ett faktiskt exempel på hur det går till, där man fysiskt avskärmar palestinier från deras egen mark och det så dyrbara vattnet som behövs för att odla mat för sin egen överlevnad.
Det jag tog upp är det paradoxala i att det folk som själva utsatts för historiens värsta övergrepp, nämligen Förintelsen, ägnar sig åt att terrorisera ett annat folk. Inga andra jämförelser togs upp. Att låsa in dem i läger där de förväntas leva i misär och i vissa fall dö, för att de betraktas som mindre värda. Det handlar inte bara om flyktinglägren på Västbanken. Idag är Gaza ett enda gigantiskt fångläger. Jag förväntar mig att även de folkpartistiska riksdagsledamöterna ska öppna ögonen och se paradoxen.
Konflikten löses inte genom att undvika att se verkligheten. Det här är ingen konflikt mellan två lika starka parter, det är en konflikt mellan en av världens största och mest moderna militärmakter och en fattig, utarmad befolkning som gör vad de kan för att försvara sig. Mestadels med stenkastning och illa riktade raketer.
Se den verkligheten, Birgitta!